(S)-ordföranden

En insiktsfull söndagskrönika ev Peter Wolodarski i dag. Utgången av nomineringsprocessen var ett efterskalv och resultatet av den systematiska förstörelse av det socialdemokratiska humankpitalet som skedde under 1990-talet. Men Wolodarski glömmer att också valet av Göran Persson skedde efter ett nomineringskaos, där ett pärlband av lämpligare kandidater tackade nej. Det var uppenbarligen något som inte var helt bra med Ingvar Carlssons ledarstil heller.

http://www.dn.se/ledare/signerat/priset-for-perssonaren

Juholt

Intressant nominering av Håkan Juholt. Bär alla synliga tecken på en populistrevolt inom socialdemokratin. Det återstår att se om de övergår från en revolt till en revolution. Det talas redan om utrensningar i toppen. Partiaristokratin lever farligt.
Kan inte undgå känslan att vi nu har sett Sverigedemokraternas hittills viktigaste påverkan på det politiska klimatet. Frustrerade män som känner sig utanför i det urbana uppkopplade Sverige och som drömmer om det Landsortssverige som en gång var. En vänsternationalism som svar på SD:s högernationalism. I bägge fallen en retrodröm hos dem som uppfattar sig som samhällsutvecklingens förlorare.
Jag tror att en sådan socialdemokrati kan göra kortsiktigt hyggliga opinionsmätningar bland annat genom att locka tillbaka en och annan Sverigedemokrat. Men nog förefaller det vara en återvändsgränd för Sverige.